lördag 8 juni 2013

Minivättern 2013

Lördag förmiddag.
Är man farfar/morfar, farmor/mormor då gäller det att hänga i och vara med där det händer saker (om man bara kan så). Den här gången gällde det Mini Vättern.

Det är alltid roligt att träffa "kryddorna", vi ses ju inte så ofta som vi kanske skulle önska, men så är det när vi bor lite utspritt.
Därför är det ju en extra bonus att träffas ett par timmar en så fin eftermiddag som det var i går, trots allt stohej runt omkring, och så var vi inte ensamma precis. Plats fanns, och massor av fina rhododendron, så det var bara att njuta.

Vi började dagen med att åka till äldsta dottern och hjälpa till att fixa lite där. På em. var det så dags att lasta cyklar, hjälmar, matsäck och oss själva och köra in till Motala och där försöka sig på att hitta en parkeringsplats, det lyckades. Väl där skulle fem nummerlappar hämtas ut på torget. Efter lite strul lyckades jag, mormor som inte är så van vid sådana här saker, få fatt på alla startnummer, så nu var det bara att invänta Örebroarna som anlände s.s
 
 

I väntan på att de andra ska dyka upp sitter vi i skuggan och njuter .......
 

 .....av all blomsterprakt.
 
 Alva och Hanna som är sex år fick starta lite tidigare än grabbarna,
och köra den korta banan.
 
 Full koncentration.
 
 Molly får vänta några år innan hon får cykla.
Det är nog tryggast på pappas arm än så länge.
 
 Minstingen är också med.
Busar lite med mamma när det bjuds på mat.
 
 Moster Åsa och Tess.
" men mamma du är väl kvar här hos mej?"
 
 Knytkalas mellan loppen.
Papporna är visst ute på annat för tillfället.
 
 Grabbarnas tur att köra.
 
 Även här full koncentration.
 
 Farfar och Alva myser.
Man måste ta tillvara på tillfällena.
 
 Molly och Hanna pysslar.
 
 "Vad du är duktig brorsan som kan cykla så bra, jag är stolt över dig".
 
Hela kusingänget. 
Åsa hade bett sin kompis sy tröjor till alla kusinerna.
 Här är resultatet.
Väldigt bra, de var lätta att upptäcka bland allt folk,
 med sina stjärnor på ärmarna.
Stolta barn med kepsar, vattenflaskor och medaljer.
Småttingarna får vänta några år att cykla, men var duktiga påhejare.
Nästa helg är det någon pappas tur att ge sig ut på en LITE längre cykelrunda, lycka till Marcus.
 
Farfar/morfar och farmor/mormor var nog lika trötta som "vätterncyklisterna" när äventyret var över.
Det var skönt att krypa till kojs när vi kom hem.
 
En ny solig fin dag är det idag, får de vad som väntar.

1 kommentar:

Monica sa...

Vilken barnaskara! Och alla dom är ni skulden till... skämt! Vilken lycka och stolthet det är med barnbarn!
Och med vilket allvar dom går in för tävlingen!
Våra två minsta sprang "Kalvinknatet" för ett tag sedan och fick guldmedaljer (det fick alla)! Såå stolta och glada dom var!
Kram, Monica